… inte endast en gång utan hela tre gånger.

Först förlorade jag min kusin Roger I april månad. Han blev blott 69 år gammal.

Därnäst besökte the Grim Reeper min högt värderade vännina Ulrika. Hon var även en god och för mig ovärderlig affärskontakt. Ulrika blev endast 63 år.

Ett sms kom sedan i september månad från ett av mina  kusinbarn. Beskedet att Rogers syster Ulla ramlat och slagit ihjäl sig tog mig riktigt hårt.
Ulla tog, som blott nittonåring, hand om mig och min helbiologiska syster då vår mor Maj-Britt dog den 17 augusti 1966.

Ulla blev 76 år gammal. Vid vårt sista samtal, i slutet av augusti månad, tyckte hon själv att hon var en överlevare. Hon hade levet med bland annat Hodgins lymphon under en relativt stor del av sitt liv.

I mitt liv tillhör de här tre människorna de som har betytt allra mest för mig. Saknaden är enormt stor.
År 2022 tillhör ett av de tyngsta åren hittills i mitt liv. Återhämtningen från ett dödsbesked till ett annat har varit minst sagt förlamande.

Förhoppningsvis blir 2023 ett betydligt bättre år.

Ett stort tack till er för den här gången!

Må alla tre ha det allra bäst på andra sidan – i efterlivet!